slackersfc

Med betydligt fler plusgrader i luften än sist det begav sig samlades en rekordstor slackerstrupp för säsongens andra seriematch, mot Dynamo Stockholm och, skulle det visa sig senare, mot oss själva. För efter en ofokuserad inledning där vi både drällt med boll och tappat positionerna betänkligt valde Thomas Rang att "Go ZiZou on his ass" på en skräckslagen motståndarspelare. Resultatet blev ett knallrött kort och redan efter 4 minuter var den overkligt dammiga och tjocka grusplanen nu även lutad i uppåtriktning.

Trots denna descimering av manskapet valde vi ändå att behålla rätt så offensiva utgångspositioner och valde att möta deras numerära överläge med en ganska hög press. Vi gjorde det således ganska tomt runt eget straffområde, men då vi själva gick till attack tog extraansvaret ut sin rätt; det saknades helt enkelt tryck i boxen. Resultatet av halvleken vart därför en ganska chansfattig och kampaktig 20minutershistoria. Det mållösa resultatet kändes därför ganska rättvist och speglande av drabbningen. So far.

För i andra halvlek började det som vanligt hetta till. Några halvchanser för Slackers byttes mot ett rörigt ledningsmål för Dynamo. Efter en hörna känns trycket ganska avslaget. En volley sätts in mot våran box, mer för att bryta våran kontring än för att skapa en farlighet, men någonstans i röran dyker deras hörnläggare upp och kan raka in 1-0 under en utstormande Bruske. Än en gång hade vårt positionsspel spelat oss ett spratt och det var till och med svårt att hitta en syndabock. Ett slumpmål, helt enkelt. Vi repade trots dessa usla förutsättningar (underläge och descimerat manskap) mod och bestämde oss för att skruva upp pressen till en så kallad helplanspress. Hellre några mål till i röven än att föröska avvakta in en kvittering. Vi har sagt inför i år att det är segrar, och segrar endast, som gäller och då fanns det inte nu några alternativ. Och det rasslade till i nätet ganska omgående, tyvärr dock då Stoff slagit en alldeles utsökt inkastinspark rakt i krysset, men som då alltså inte godkänts eftersom bollbanan var orörd.

I stället började vi tokjaga boll och sedan lyfta långt mot tre spelare som alla stångades runt offensiv box. Stämningen var under dessa sista 10 minuter mycket hetsig och domaren hade svårt att stävja tjuvspel och rackartyg spelarna emellan. Diverse hån och tjaffs började hagla allt mer och i och med detta betydde nu inte bara målen poäng. Det betydde upprättelse utav vårat namn och våra ord.

Med 6 minuter kvar så, så kom straffen vi skulle haft redan i första halvlek. Efter en hörna var en av deras försvarare så sugen på G.Ds tröja att dne stod som ett tält mot backen. Signalen lät sig inte väntas på och efter en hård, placerad bredsida i högergaveln var kvitteringen kommen. Men några glada miner? Knappast. Här var det 3 poäng som gällde, och chansen skulle komma. Den otroligt intensiva pressen skruvades nu upp på max, och det, som det så klassiskt heter, hängde helt enkelt ett segermål i luften. Slackersförsvararna matade långboll på långboll, upp mot vilt gläfsande anfallsvargar. Och efter att Bruske plockat en rensning, kastat mot G.D som skarvat vidare mot Chri dök så chansen upp. Chansen som faktiskt skulle avslutas med ett segermål. Men åt fel håll.

Chri fick alltså bollen i utkanten av straffområdet, ett faktiskt ganska glesbefolkat sådant då Dynamo varit uppe i något patetiskt försök till motangrepp anfallsmässigt. Denne spelar han sedan snett inåt i banan till Stoff som med en höger insida slår den halvt mot mål, halvt på chans mot den bortre delen av målet. Där finns en inåtbackande G.D redo att sätta in dödsstöten, men då navigeringen med målet i ryggen felar blir touchen bara så svag att den styrs klockrent i stolpen. Lädret studsar ut till en blåtröjad Dynamospelare som rensar i panik. En pastej som deras kvarstående anfallare hugger på. En tiondel sekunds tvekan från Bruske räcker, han kommer in som tvåa i 50/50-duellen. Och med ett öppet mål gör antagonisten inget misstag. 2-1 rullar försmädligt förbi en förgäves hemåtjobbande GazzaFlush och Slackers blott andra förlust genom tiderna var ett faktum. Rullgardin. Nattsvart. Kuk.

Då snacket och tjaffset med domaren och motståndarna överröstade det mesta denna kväll var det svårt att tjuvlyssna alltför mycket. Det var mest könsord, frustrerande stön och ett och annat "HEDER!!" från Gaz. Annars var det inte mycket mer.